Jag känner mig så otroligt ensam idag jag vet inte vad detta kan bero på men jag bara gör det. Är så trött på att aldrig hitta någon som älskar mig, som man kan dela allt med, känslan att vara kär. Jag känner mig ensam, jag har en massa ytliga kompisar, men jag saknar min närmaste vänner som man verkligen kan dela med och som fattar vad man menar, jag saknar att kunna ha någon som man kan ringa dygnet runt och bara dela allt med.

Just nu känns det som att ingen kommer någonsin vilja ha mig, jag kommer att bli en sån som gifter sig, skiljer och skaffar en massa skiljsmässobarn och har det allmänt pissigt. Det är verkligen det sista jag vill här i livet, jag vill ha en man/kvinna som jag kan dela allt med, och som älskar mig och som är som jag, och förstår mig. Jag vill ha ett super fint bröllop, skaffa barn, adoptera barn och bygga en villa, ha rest runt jorden och upptäckt en massa spännande saker, men för tillfället så känns det som inget av det kommer att hända.

Jag är så ensam, men ni kanske inte tycker det och sitter och tänker att jag har en massa kompisar som jag kan umgås med, men det är inte samma sak, jag vill ha mina närmaste älsklingar som verklien bryr sig. Jag vill inte hela tiden ringa till alla och tjata, jag vill att folk ska kunna höra av sig till mig och höra om jag har lust att hänga med eller bara vill snacka en stund för skojj skull. Detta kom bara sådär pang på i eftermiddags, den där äckliga ensamma, deprimerade känslan, jag hatar den, jag vill inte sitta här och klaga över mitt liv, men just nu känner jag för det, vill bara få ut allt som jag ahr inom mig, jag vill gråta ut allt jag känner men jag ska ringa Julia snart och vill vara lite skärpt även om det kommer att vara svårt att hålla tillbaka allt, jag kanske blir gladare när jag har pratat med henne, vi får se.

Sofia <3