Less & förbannad
Är så trött på att alla sviker och på att allting inte blir som jag vill ha det. Att bli sviken gång på gång, hur länge orkar man?
till slut måste man ändå få nog av allt skit, få nog av allt. Jag är så depriemerad över mitt liv, över att aldrig känna sig älskad och behövd.
Jag vill också se ut som mina vänner, se äldre ut, känna och träffa "de rätta" folket, vill också se ut som tjugo istället för sjutton, vill också komma in på korgen och bli bjuden på allt.
Jag vill också vara smal och ha snygga ben, men ingenting av detta har jag fått.
Jag är fortfarande sjutton, fyller år om fyra månader och ingen verka fatta hur hur jävla lång tid det är,
att det är en evighet, en tunnel utan ljus. Jag vill också göra det som mina vänner gör, gå på krogen, träffa folk. Jag trodden sommaren skulle bli annorlunda men det är den inte den är exakt som vilken årstid som helst.
Jag hatar mitt liv just nu, orkar inte med folk som inte lyssnar och inte
förstår vad man menar.
Jag orkar inte med denna tunga känslan längre, känslan att aldrig räcka till, att alltid behöva försöka och
anstränga sig, jag orkar inte mer nu. Jag kan inte skita i henne, snälla förstå, hon är min bästa vänn och jag kan inte bara ge upp allt för en sak eller småsaker. Jag vet att jag inte borde sitta och gnälla så ska inte göra det något mer, vet att du inte orkar höra mer nu, fick det bekräftat.
Önskar att jag kunde prata med någon, jag vet att jag har en som fattar och som lyssnar, älskar henne för det.
Jag är så ledsen just att ord inte kan besrkiva mig ensamhet och sorg. Jag känner mig så liten och vilsen, blir mer ledsen när folk inte förstår mig, det gör så ont inom mig, när folk säger att dom fattar när dom inte gör det, när folk sviker en gång på gång.
Det finns så mycket känslor inom mig som vill ut men känner mig så tom, tom på kraft.
Önskar att allt detta var över. Livet som sjuttonåring har varit det värsta året i mitt liv. PUNKT!
Stiko
Nu var det ett tag sen jag skrev men har inte orkat helt enkelt, men idag kom jag på ett bra ämne och skriva om, ni vet den där känslan av irritation som kommer över en som våg ibland, så fick jag idag. Mina föräldrar har varit i sommarstugan i småland i några veckor och så fort jag klev igenom dörren så blev jag skit sur, nu var dom hemma, deras saker, deras röster och deras tjat, allt det där är tillbaka.
Det som har varit mitt hus, mina saker i flera veckor nu är plötsligt borta, man kan inte slänga alla kläder på golvet i köket, ha gamla ketchup tallrikar i soffan, vindunkar och burkar vart man vill längre. Sitta uppe vid datorn till tre på natten, komma och gå som man vill. Helt plötsligt ska man ta hänsyn till dom, jag har ingen lust med det, nej skulle vara skönt att ha ett eget ställe där man får göra som man vill, när man vill.
Har haft en tung vecka med lite sömn och mycket god dricka. glada vänner och helt okej väder. Om två veckor åker jag till Grekland, kan dock inte förstå att vi ska åka, det var 6 månader sen vi bokade, tiden går fort när man har roligt!
Ikväll blir det antagligen utgång igen, lika bra att vara ute och ta vara på sommarlovet så mycket som det går. Skutan blir det nog först, Stiko Per Larsson spelar vid niotiden, efter det blir det kanske baren eller bygatan.
Man kan ju hoppas på att det blit lite bättre väder till kvällen, vill ju inte ha en massa regn.
Det var allt för nu, vi hörs & ses!
