Sitter här nu, klockan är tio i ett, men jag vill inte gå och lägga mig, jag har så mycket känslor inom mig som jag vill få ut någonstans och nu ska jag skriva av mig så mycket som det går.

Satt och lyssnade på en låt som jag nyss hittat somheter Unfinished Thoughts of the Underbrush och har lyssnat på den om och om igen och den fick mig plötsligt att inse att Julia är borta, min andra hälft inte finns hos mig. Det har gått ett tag nu och jag har inte tänkt på att hon är borta med nu slog det mig verkligen att hon är ifrån mig, och saknaden är nått enormt nu, tårarna rinner nerför kinden nu, det är nu jag vill att hon ska vara här, ligga i min säng och bara prata med mig hela natten, bara umgås, känna hennes närvaro. Jag trodde inte jag skulle hitta en sån nära vän som hon är. Hon är verkligen mitt allt, min syster, mitt blod. Jag vill vara med  dig, hos dig och uppleva allt med dig, det ska vara DU & JAG, inte du och sen jag, utan du & jag, alltid. Jag kommer alltid att finnas där, för det du och jag har är inte vänskap, det heter något annat och är så mycket bättre. Jag älskar dig, glöm inte det!

På tal om något annat känslomässigt, det här med kärlek och sånna känslor, jag har ju haft många såna i mina dar, men det är så himla svårt att veta vad man vill och vad man igentligen känner. När man träffar en person och verkligen känner att personen är en sån som du verkligen faller för och som har allt, men personen gör dig ändå osäker och fundersam. Även fast jag bara träffat personen en gång så spelar det ingen roll, eller kan det vara så? att det kan känns rätt iallafall, på så kort tid? Jag har alltid haft för höga förhoppningar om allt men inte nu längre, nu tar jag det som det kommer och tror på ödet, det ska antingen vara så här eller inte.Att bli sårad är det värsta och det mest smärtsamma du kan uppleva, att få hjärtat krossat av någon du älskar, men tyvärr är livet så elakt. Det som händer ska hända och mer kan vi inte göra eller begära. Livet är ett frågetecken och det är nog därför man vill leva, för att se vad som finns  bakom hörnet, för att se om man kan få uppleva allt det som alla pratar om, att få en familj, eller jobba på det där jobbet eller åka till den platsen. Att aldrig veta vart man ska eller till vem man ska, måste ju göra livet mer meningsfullt, man kan inte veta allt och man kan inte få allt som man vill, och jag vet vad jag pratar om, mottgångar har jag varit med om och det har gjort mig mycket starkare. Budskapet?

Jag har börjat leva efter ödet och det är det bästa jag gjort. Att se vad som händer och sedan leva efter det. Jag gör mitt bästa men ibland räcker inte det, och då är det så. Var modig och försök, det belönar sig senare.